Seinäjoki var ända till slutet av 1700-talet en liten by i Ilmola socken. År 1798 grundade affärsmannen Abraham Falander ett järnbruk och ett sågverk vid stranden av Seinäjoki å. Han gav bruket namnet Östermyra. Under 1800-talet fanns bl.a. en krutfabrik och ett stort jordbruk i Östermyra och hit flyttade många familjer med svenska som modersmål. När järnvägen 1883 invigdes, fick många svensktalande från kustbygden anställning här. Tack vare insamlingar, lotterier och syjuntor kunde man starta en privat svensk folkskola hösten 1897. Orten hade vid den tiden ca 3 000 invånare av vilka 200 hade svenska som modersmål.
När man nu fått en egen skola vaknade tanken på att grunda en garantiförening med uppgift att svara för skolans ekonomi och ha ansvar för verksamheten. År 1899 tillkom Svenska föreningen i Östermyra r.f. (SfÖ) med uppgift att upprätthålla en svenskspråkig folkskola samt att verka för svenskt språk och svensk odling. Föreningen fanns till för skolan och hela dess verksamhet präglades av denna huvuduppgift ända tills skolan upphörde med sin verksamhet vid utgången av läsåret 1957−58.
Skolan kom att verka i fem olika hyrda lokaliteter fram till år 1908, då man fick en egen skolbyggnad och föreningen en egen samlingsplats för sina sammankomster. Föreningens medlemmar satt turvis i skolans direktion och föreningens styrelse. Skolan var den förenande länken för svenskarna i Seinäjoki under sex decennier.
I synnerhet under 1930-talet var skolans ekonomi ytterst ansträngd och dessutom var det språkpolitiska klimatet i Seinäjoki inte så gynnsamt. Medlemmarna samlades på onsdagskvällarna till kaffe och glad samvaro och anordnade olika former av verksamhet för att få inkomster till föreningen. Runebergsdagen och Svenska dagen firades regelbundet årligen.
Under 1950-talet minskade skolans elevantal. Leden började också glesna på onsdagskvällarnas kaffesitsar. Skolans 60-årsfest blev det sista jubileet i skolans historia. Försäljningen av en gåvotomt 1956 gjorde att föreningens ekonomiska bekymmer eliminerades. Skolbyggnaden jämte därtill hörande tomt såldes 1964 till Helsingfors Aktiebank. I köpebrevet stipulerades att föreningen skulle få en klubblokal i den nya fastigheten. Bank- och affärshuset stod färdigt 1967 och föreningsmedlemmarna kunde återuppta sina tidigare aktiviteter.
Medlemsantalet steg tack vare ett breddat programutbud.